Ja vad har gått fel? Det är viktigt att analysera sig själv. Säkert har det varit olika saker som vid olika tillfällen gjort att jag inte bibehållit ett varaktigt resultat.
Fel mat, fel inställning, struntat i träningen. Inte minst en inställning och tro att, när jag väl nått min målvikt, då fixar jag detta själv. – Jag vet ju precis hur jag ska göra …..
Ja, men varför har jag då inte gjort det?
Jag säger att jag inte är en fetknopp. Att jag ser mig som jag var tidigare; en smärt, vältränad tjej. Varför tycker jag inte att detta är så viktigt att jag kan lära som jag vet att jag måste?
Kan man tala om ett missbruk? Ett mat och dryck missbruk? Ett stört beteende. Kanske. Då gäller det alltså att ändra detta beteende!
Det kan jag göra med Mental träning.
Att lyssna på CD-skivan är viktigt. Att lyssna på rätt sätt. Att inte irritera sig på rösten, innehållet osv utan att använda skivan på rätt sätt. För att skapa mental styrka. En själens styrketräning. Jag känner att jag denna gång har en helt annan inställning till den mentala träningen och varför jag ska lyssna på CD-skivan. Jag känner också att jag verkligen stärker mig mentalt genom den mentala träningen. Det känns verkligen hoppfullt.
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Det gäller därför att verkligen vara mental stark för att kunna, orka och vilja stå emot alla frestelser. Den där lilla varelsen som sitter på axel och försöker få dig att avvika från ”den rätta vägen” och istället ta den lättaste vägen, den breda vägen. Vägen som är full med ”god”, men onyttig mat och ett stillasittande liv i soffan framför TV:n.
Den andra vägen kräver viljestyrka och att hela tiden vara medveten om att livet hela tiden består av val. Det gäller att alltid göra de goda valen. Att stå emot frestelserna.
I dag på gruppträffen pratade vi om mat och om Xtravagansatallriken. Som vanligt var det en trevlig träff, med mycket skratt.
Jag har kört 4 av 15 veckor på helfart nu. Faktiskt börjar man bli lite ”avprogrammerad”. Jag tänker inte på mat, utan är helt inställd på att äta mina soppor. Inte ens när vi talar om mat under en hel träff känns det särskilt jobbigt. Det är ju faktiskt en begränsad del av resten av livet och helt plötsligt är man i mål och då får man börja äta, men äta rätt, igen.
Ha det!
Ewa
Heja, Heja Ewa! Vad duktig du är! Dessutom Håller jag med dig att utan den mentala träningen blir resan mycket svårare och det är lätt att falla tillbaka i gamla vanor. Under helfarten använde jag den dessutom till att sluta tänka på att jag var i hungrig i början av helfarten. Kämpa på! Kram kram