Alexandra,wants to break free

Sorry att jag är lite frånvarande för tillfället..
Men nu sitter jag mitt uppe i sista skolspurten för mitt andra år. Om två veckor har jag mina sista tentor för denna terminen, så nu är djupt inne i tenta-pluggs-grottan..

Jag gillar inte att jag har så svårt för att hålla mina inövade vanor såfort det kommer dagar som inte riktigt är som alla andra.

Vanliga vardagar är mycket enklare. Då rullar dygnets timmar på, och matplanering och motionstillfällen fungerar super.
Men, så kommer dagar som jag inte ska till skolan. Antingen är jag bara hemma eller så åker jag iväg på något. Det är så himla svårt att bibehålla vanorna i sådana tillfällen..

Som nu, när jag sitter och pluggar hemma flera timmar i sträck, så är det väldigt lätt att mål hoppas över och när val ska göras så blir det ofta dåliga val..

Och visst, det kanske inte gör något om sådana här dagar förekommer någon gång ibland, men som för min del så är det ju trots allt i över två veckor som tentaplugget varar..

Ja, svÃ¥rt är det. Men O, sÃ¥ viktigt att dÃ¥ pÃ¥minna mig om mina strategier i det här läget. Jag känner ocksÃ¥ att det bästa man kan göra nu är att Ã¥tminstone fortsätta STRÄVA efter att hÃ¥lla rutiner. Sen, om det nu skulle bli lite tokigt pÃ¥ nÃ¥n punkt nÃ¥n dag, sÃ¥ gör ju inte det sÃ¥ mycket… Mycket sämre om det blir tokigt hela dagar i sträck..

Jag fortsätter kämpa i sann Xtravafanza-anda!

Adios!

/Alexandra

Livet går upp och ner. Så är det ju bara. Och det gäller ju i princip allt.

Just nu är jag väldigt glad, för i tisdags kom jag äntligen iväg med Raquette på våran första riktiga dressyrträning tillsammans!
Hon gick bra att lasta både här hemma och borta vid ridhuset.
Mina tålamodskrävande timmar av lastträningen har verkligen börjat ge resultat. Skam den som ger sig!

Det känns så bra, och nästan lite overkligt att jag nu kommit i hyfsad fysisk form, och kommit upp regelbundet på hästryggen igen.

Jag har sedan 3-4 Ã¥r haft en period dÃ¥ jag varit lite ”vid sidan av” hästvärlden. Det blev sÃ¥, dÃ¥ jag flyttade frÃ¥n hemma-klubben och min häst började nÃ¥ ”pensionsÃ¥lder”.
Detta i kombination av att vi köpte gåden som behövde många renoveringstimmar och pengar, gjorde att jag gled bort från ridningen.

Det är nog svÃ¥rt för en ”icke-hästintresserad”, eller nÃ¥gon som inte ridit pÃ¥ regelbunden basis, eller haft egen häst, att förstÃ¥ hur stor del av livet det faktiskt är.

Jag har känt mig som en vingklippt fågel.

Men nu.. Nu rider jag minst 4 gånger i veckan, och det går bättre och bättre! Och de bästa av allt är att jag fått tillbaka en mycket speciell känsla;
- så fort jag sätter mig i sadeln, så känner jag mig hemma.
En känsla av att ”sÃ¥här ska det vara”, ”detta är rätt”, ”jag känner mig hel”.

Det är sann lycka!

Glada hälsningar!
/Alexandra

Jag har inte kommit iväg till gymmet på länge nu, vilket jag bannar mig själv lite för..
MEN, jag har ridit väldigt mycket mer den senaste tiden, än vad jag gjort på ett väldigt bra tag..
OCH med såhär bra väder följer också många möjligheter till fysiskt arbete på gården..
Idag har jag legat på knä och rensat grusgården på gräs! Det är SÅÅ drygt och det värker i både händer, knän och rygg. Men det blir riktigt fint!

.. bara resten kvar..

Vad har ni för trädgårdsprojekt i sommar?

/Alexandra

… men nu är det dags. Och riktigt dÃ¥lig ska jag tydligen vara ocksÃ¥..

Usch och fy för förkylning! Jag orkar ingenting!

Igår var sista dagen för anmälan till Vårruset. Jag har verkligen sett fram emot att springa i år!
Men, tyvärr blir det inget med det..
Jag och mamma skulle ha sprungit ihop, men hon har problem med värk i fötterna och hon kände tyvärr inte att hon hinnit/haft möjlighet att träna så mycket det sista..
Och jag har haft en överansträngning i knäet som inte heller vill ge med sig, och så denna hemska förkylningen som pricken över i..
SÃ¥ vi fick ta beslutet igÃ¥r om att vi fÃ¥r avvakta till nästa Ã¥r istället…

Tjo-flöjt! *tummen upp*

..eller nÃ¥t….

Mvh / en sliten Alexandra

..på riktigt. Det är inte långt till tårar till och med..

Ikväll skulle jag har åkt iväg med Raquette och tränat för tränare i ridhus. Jag har sett fram emot det jättemycket eftersom jag är så lycklig över att ha kommit igång med ridningen nu igen.

Jag har ju som sagt haft problem med lastningen, men jag har KÄMPAT SOM EN GRIS (vet inte om det är ett befäst uttryck, men det lät bra) den här veckan!! Jag har utfodrat varenda måltid i transporten, stått ösregn och hagel och lasttränat, läst natural horsemanshipböcker och på riktigt kämpat.

Men, (som Tony Erwing hade sagt), nu är ju den här ”lilla” (ca 168 över manken) damen en fem-Ã¥rig, trotsig, kaxig, tÃ¥lamodskrävande och närvarande brunstig dam..
..så även om jag gör allt jag kan, så kräver hon ändå lite till.

Jag hade inställningen från början att huvudsaken är att det blir en träning med transporten för henne. Kommer vi inte iväg ikväll så är inte det hela världen.

Ja, ni har väl troligen förstått vid detta laget att vi inte kom iväg..

Hon går in i släpet, men kastar sig lika fort ut igen. Hon vill inte bli instängd bakifrån.

SÃ¥ jag mÃ¥ste nu bara ha tÃ¥lamod och fortsätta träna henne varje dag tills hon stÃ¥r kvar lugnt och accepterar att vi stänger bommen bakom…

Ja, jag vet att jag hade inställningen att jag inte tycker det är hela världen om jag inte kommer iväg idag.. Men jag känner mig riktigt besviken och har en underliggande känsla av hopplöshet..

Jag får ta mig en Xtrabar youghurt/blåbär trösta mig med.. (Å nej, jag tröstäter INTE, jag hade tänkt ta en bar nu ändå, MEN jag väljer att unna mig min favoritsmak, det är skillnad det )

Vilken är eran favorit av barsen?

Mvh
Alexandra

Just inkommen från en härlig, lång ridtur. Det slår mig hur glad jag känner mig. Det känns så underbart att jag är tillbaka i sadeln regelbundet nu. Jag känner mig överlag lyckligare.

Jag visste inte att det kunde ha en sådan stor inverkan på mitt välmående. Men det är väl så, får man inte hålla på med det man brinner för, så känner man inte den där euforiska känslan av underliggande lycka..

Dagens visdomsord:
Känn. Gör. Lev.

Mvh
Alexandra

Idag har det varit min dag känns det som!

Jag har fått reda på resultaten på mina två senaste tentor, och jag lyckades på högsta betyg (5) på båda! Det har aldrig hänt förut! Det känns verkligen såå bra. Studiemotivationen mår prima just nu!

Jag har haft problem att lasta Raquette på transporten. I fredags försökte vi att lasta båda hästarna, men Raquette ville inte alls. Vi höll på i säkert 2 timmar innan hon gick in någorlunda.
Jag har kämpat varje dag denna veckan och träna henne med transporten, och idag tog vi ett superstort kliv framåt;
jag lyckades lasta henne helt själv och stänga bakbommen!
Hade någon talat om det för mig i fredags så hade jag inte trott en sekund att det var möjligt!
Det känns kanonbra, speciellt med tanke på att vi ska iväg på vår första riktiga träning på söndag.

Detta symboliserar nÃ¥got stort. Det visar verkligen pÃ¥ att ”ingenting är omöjligt”. Det är samma sak som att hade nÃ¥gon talat om för mig i augusti förra Ã¥ret att jag skulle lyckas tappa sÃ¥ mÃ¥nga kilon sÃ¥ hade jag tvivlat rätt starkt.
Men tänka sig; det gick ju faktiskt!

Kämpa på med era mål! Det kan gå trögt ibland, och då känns det svårt. Men ta vara på stunden då du lyckas.

Detta kan jag leva på lääänge nu!

Kram
Alexandra

Sist skrev jag om att jag haft ett peptalk med mig själv och vikten av att förtydliga sina strategier.
Jag har definitivt känt att jag hållt mig till min plan den senaste tiden och det har verkligen flytit på, känts bra, jag har mått toppen!

Jag har faft fullt upp den sista tiden så jag catchar upp er genom en bild-kaskad!

Här är jag, påväg i bilen att för första gången hälsa på min brors små tvillingpojkar; spänd av förväntan. Måste tillägga att jag trivs som fisken i vatten med lugg och brunt!

Här är de! Albin och Elias. Så söta och så så små <3

Mycket stolt faster!

Här är jag och Dixie ute på en riktigt härlig långpromenix. 1 timma och 40 minuter visade det sig att vi hade varit ute och gått!
Såg nu att hon visst passade på att kissa när jag skulle ta bilden.. :-S hehe

Raquette har varit iväg på en veckas utbildningsläger, och nu har min ridning satt fart! Det känns kanonroligt. På söndag ska vi åka iväg på våran allra första riktiga träning tillsammans!

Jag avslutar med att bjuda på en helkroppsbild, tagen nu.
Jag håller mina mått i kroppen rätt stadigt, men jobbar på att tappa lite till.
Nu är jag klädd och redo att ge mig ut en sväng med Raquette!

Ha det gott!
Kram
Alexandra